Det börjar bli en tradition med svampexkursion i Storhultet. Här är lite info om reservatet.
Den 18 september 2021 anordnades svamputflykt till Storhultet. Vår ciceron var Gunilla Björkhem. Sammanlagt var vi 16 personer och 2 hundar. Alla verkade nöjda. Den matsvamp vi hittade mest av var blek taggsvamp. Gunilla berättade att hon i sin utbildning vid SLU 2018 skrev en uppsats om Storhultets naturreservat, markhistorik och svampförekomst. Uppsatsen avslutas så här:
Svart trumpetsvamp och blek taggsvamp noterades (2018) endast i den norra delen av reservatet och ytterligare 5 arter påträffades i stort sett endast i den norra delen av området. Utifrån den ursprungliga frågeställningen ”Går det att förklara förekomst och fördelning av olika svamparter med skogshistorik, berg-och jordarter eller hydrologi?” kan jag konstatera att markhistoriken, eller egentligen förekomsten av skogsbete, har varit likartad inom hela reservatet och inte kan ligga till grund för fördelningen av svamparter inom området. Den områdesindelning som jag fastnat för- en uppdelning i nord-syd är delvis betingad av mina tankar om grönstenspåverkan. Det är mer basisk mark i norr men det är också delvis en annan karaktär på området i norr. Det är mer höglänt och har en mer utpräglad naturskogskaraktär. Påverkan av utströmmande markvatten är också tydlig i slänterna nedanför höjdryggarna. Och hur var det nu med skogsbetet? Kanske var betet mer attraktivt där i norr, mer läat mellan höjderna och tillgången till vatten god (källan och bäcken). Kanske var beståndet mer luckigt och har det under senare år blivit mer överslutet? Inslaget av lövträd är mycket litet, bara någon enstaka ”urgammal” björk hittades exempelvis i närheten av svart trumpetsvampslokalerna. Svamprikedomen är ofta mycket stor i skogsbetesmarker. Violgubbe, marklevande taggsvampar och stora fingersvampar är exempel på mykhorrizasvampar som gynnas av skogsbete.
Storhultet är ett mycket svamprikt reservat. De ”fundamentala” förutsättningarna finns ju där med råge: ”Genomsnittsåldern på skogen inom reservatet kan bedömas till mellan 100 till 150 år. Inslaget av riktigt gamla träd är tämligen stort. De äldsta träden är oftast senvuxna granar som håller en ålder på mellan 150 till 200 år. På bergsryggen i nordost och i anslutning till några andra bergpartier förekommer även en del gammeltallar. Skogen är naturligt uppkommen genom självföryngring, troligen i en något glesare extensivt utnyttjad utmarksskog”. Ljuset och markfuktigheten, det gynnsamma mikroklimatet, skoglig kontinuitet, luckighet och mosaik, riklig tillgång på död och levande ved. Alla de bästa förutsättningarna för utveckling av mykorrhiza. Men vad är det som triggar fruktkroppsbildningen? Är det när tillgången på vatten och näring finns i överskott ? Eller när det blir brist på kolhydrater? Frågorna är fortfarande många. Trädslag och kontinuitet vet vi väl en del om, men vilken roll spelar jordarter och mineralogi egentligen. Vi vet att på viss slags mark växer vissa trädslag och en viss kärlväxtflora, det i sin tur ger upphov till vissa svampar (fruktkroppar) eller kanske bara viss mykorrhiza bildning? De artfakta som jag kan leta fram för mina åtta arter ovan är egentligen inte så givande. Knapphändiga uppgifter finns om krav på mineralogi. Svart trumpetsvamp är en av få arter som uppges växa på bördigare marker” likaså gul fingersvamp och rödgul trumpetsvamp. Rödgul trumpetsvamp sägs enligt Ryman (1992) vara kalkgynnad. Trattkantarell uppges föredra ”sur och mager mark” hos Ryman (1992) men Mossberg m.fl.(2013) anger ”såväl kalkhaltig som tämligen sur mark” för trattkantarell.
Avslutningsvis konstaterar jag att det utifrån observationer i fält är problematiskt att urskilja enskilda faktorer som bestämmer fördelningen av svamparter inom ett område då faktorer som hydrologin, jordart, mineralogi och markhistorik sammanfaller. Att renodla dessa faktorer i fält låter sig inte göras.
Det har nu gått 10 år sedan den första inventeringen och 20 år sedan reservatsbildningen. Det här är ett reservat där man förordar ”fri utveckling” för att bevara och förstärka tillgången på död ved och utveckling mot ett mer naturlikt tillstånd. Även stigbildning ska undvikas. Det bete som viltet står för idag är omfattande likaså stigbildningen. Nya kapitel i markhistoriken skrivs men kommer detta att förändra artsammansättning och fördelning av svamparter inom reservatet.
Ett bra sätt att lära sig mer om svampar är att se filmen ”How trees secretly talk to each other” från BBC (på engelska). Filmen tar 2 minuter att spela.
https://www.youtube.com/watch?v=yWOqeyPIVRo
Här finns bevarandeplan för Storhultet: Storhultet_SE0220337-bevarandeplan